Att fånga en dröm

Hjärtat bultar i lugn takt och benen går på autopilot längs skogsstigen. Lila och rosa färger gifter sig i himmeln över Pålsjö skog när klockan slår 21:32 den 2 juni 2016. Fem år tidigare passerade jag samma plats, då en tidig morgon på våren. Det var här jag blev kär i löpning.

Sju timmar senare klockan 04:32 sitter jag i soffan med min yngsta son Leo som tyckte att detta var en lämplig tid att köra igång dagen. Kvällens löpning var nära eufori. Morgonens uppvaknande var gränsfall misär. Kontraster i vardagen för en löpande småbarnspappa. Dagen fortsatte på den tunna röda linjen mellan framgång och undergång beroende på barnens humör timme-för-timme. Just nu är det nedräkning till kvällens höjdpunkt, pizzamiddag på stranden med tillhörande efterrätt. Ben & Jerrys har nämligen kört ner sin mobila glassbar i samband med OV Beachhandboll. Det som i löpsammanhang kallas för ”The reward”. I skrivande stund fyra timmar kvar!

Kändes som en hägring på morgonjoggen

Jag hade ett färdigt blogginlägg som jag skulle släppa idag som handlade om allt från Linköping Halvmaraton, som jag ska springa nästa helg, till nya träningspass till årets formresa. Men efter gårdagens kvällslöpning lät jag den ligga. Jag ville skriva lite om att fånga sin dröm.

Igår fångade jag solnedgången i Pålsjö skog

Under sommaren jagar jag ofta solnedgången på varma sommarkvällar. Det är svårt att få ihop passen mellanåt och sommarkvällarna bjuder upp till dans när man ser dagens sisa solstrålar lägga sig över hustaken. Jag känner mig sällan oinspirerad när jag ser detta, oavsett hur dagen varit. Jag känner mig alltid otroligt tillfredsställd när jag kommer tillbaka från rundan. I allmänhet känner jag oftast så efter en löprunda. Jag kan knappt minnas en runda som jag ångrat, åtminstone inte efteråt. Jag kan dra mig till minnes en runda i februari i år med närmre 15 sekundmeter med snöblandat regn och -1 grad. Efter 20 kilometer kände jag inte mitt ansikte och käftsmällen kom när vi rundade ett hörn och insåg att vi skulle ha de sista 10 kilometerna i rak motvind. Samtidigt som det började hagla. Misär. Igår sprang jag med bar överkropp i 26 grader och fångade solnedgången. Kontraster!

Värmeträningen fortsätter, här med skrinda i trädgården


Jag har mycket drömmar i mitt liv. Visioner, målbilder och tankar. Vad de handlar om varierar beroende på var på året och var i livet jag är. Just nu handlar många om löpningen. Men en del om familj och några om jobb. Många av mina målbilder skapar jag av mina drömmar som visualiseras genom människor jag följer på instagram. Mycket av dessa är värderings- och känslobetonade mål. Jag drömmer om att träna hårt och älska löpning som Sarah Lahti, att springa med Leo i löpvagnen som Petra Månström med sin son, att bli stark igen som Stephanie Englund och att få jobba med löpning som Anders Szalkai. Men mina största drömmar har jag redan nått, en frisk familj och en frisk kropp. Det är det största i livet!

Det största drömmen! Foto: Anna Roström
Det största drömmen! Foto: Anna Roström

Och löpningen då? Där finns många drömmar. Men även kontraster från pass till pass som gör att realismen och tron i att uppnå drömmarna varierar från dag till dag. I förra veckan svepte en varm vind mot bröstet och ansiktet. Det brann på ögonlocken när svetten sökte sig in i ögonen. Solen gassade i ansiktet och med 28 grader i skuggan vet jag inte varför jag bestämde mig för att just den dagen springa en 5k tröskel. Speciellt med tanke på att jag redan varit ute några timmar tidigare på morgonjogg. Men någonstans på tredje kilometern på tröskeln kommer insikten. För att jag kan. Det är en del i drömmen jag redan fångat. Att vara i mitt livs form. Nu gäller det bara att hålla kvar den. Precis som med familjerelationer, jobb och allt annat krävs det kontinuerligt arbete med det. Ibland är det tufft och ibland går det lätt. Just detta passet var tufft, men kul. Ja jäklar vad det var kul. För jag vet vad som ligger i potten om jag fortsätter jaga drömmarna. Den känslan.

Kontraster från vinterns löpning

Så konkret, vad är drömmarna just nu? Här kommer dem:

1. Klara kvalgränsen till New York Marathon (under 1:21 på halvmara)

2. Klara under 1:20 på halvmara (hänger ihop lite med punkt ett, mål i form av ”guld” och ”silver”)

3. Springa milen under 35 igen (35:14 och 35:27 i år)

4. Springa en halvmara (tävling) med löpvagn

5. Springa en halvmara utomlands nästa vår

6. Testa springa 10.000m på bana (knäppt eller hur?)

7. Springa en mara utan uppsatt tidsmål (tänkt New York Marathon 2017)

8. Springa 1500m under 4:30 (dvs snitt under 3:00/km, wow!)

9. Känna mig i allmänt bra form, året om

10. Känna att jag tränar för att det är roligt och att jag mår bra av det

Denna bild reflekterar punkt nio och tio på listan. strandpromenaden i Helsingborg

Jag tycker det är viktigt med målsättningar och drömmar för att må bra i sin träning. Jag ser precis nu innan jag trycker på ”publicera”-knappen att en annan av mina inspirationer, Kenth ”snabba fötter” Svensson skrivit ett klokt blogginlägg om att ha olika nivåer på just mål. Läs! För egen del väntar i helgen Hildesborgsloppet och jakten på topp-3 för att veckan efter förhoppningsvis starta i 5.000M tävling på Heden på torsdag och sedan Linköping Halvmarathon på lördag. Wish me luck, race reports följer självfallet här på bloggen!

/ Han som drömmer

 

PS. Shit vad kul det är med alla som läser, kommenterar och ger återkoppling på bloggen! Så otroligt tacksam och glad!

Mellan 300-500 som läser varje inlägg, så roligt!!
Mellan 300-500 som läser varje inlägg, så roligt!!

3 thoughts on “Att fånga en dröm

      1. Haha ingen fara, vi sitter i princip ihop vid höften :-). Nja jag trivs bäst med att skriva kortare berättelser, bloggar och krönikor. Men man ska aldrig säga aldrig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *