Att leva med en Livsnjutare

Först och främst måste jag börja med att skriva några rader om hanmedskor.se och förra inlägget. När jag öppnade portarna till denna blogg i April (gav mig själv detta som en 30-års present) så gjorde jag detta som ett sätt att få skriva av mig tankar om löpning och livet. Mycket handlar om att hitta balansen i familjeliv, jobb, träning och vardagen. Det är en form av terapi för mig att skriva om dessa sakerna och jag får utlopp för mycket kreativitet genom detta. Förra inlägget ”Om att leva med en löpare” skrev jag färdigt på två timmar men när jag tryckt på knappen ”publicera” såg jag att det snabbt var något annorlunda med just detta inlägget. Min vanliga läsarskara på runt 300-600 unika besökare per inlägg landande på detta inlägg efter fyra dagar på närmre 6500 unika besökare. Jag vill välkomna alla nya läsare in på bloggen och tacka alla er som mailat, skrivit kommentarer och delat på facebook, kommenterat på instagram och självklart här på bloggen. Det är ni (gamla och nya läsare) som gör att jag vill lägga (lite mer) tid att sätta mig vid datorn och faktiskt skriva ner mina tankar och reflektioner om löpning och livet. Så än en gång, tack! Och med dessa ord fortsätter vi där vi slutade vid förra inlägget.  Hoppas ni gillar.  /Han med skor PS. Tycker ni om bloggen finns en enkel och bra ”prenumerera via mail” funktion som ligger direkt efter inlägget

En bild på två av mina bästa saker här i livet. Familjen och löpning. Bilden tagen av min fru Lisa på mig och min son Elliot
En bild på två av mina bästa saker här i livet. Familjen och löpning. Bilden tagen av min fru Lisa på mig och min son Elliot

Att leva med en partner som inte springer är inte alltid lätt. Speciellt när du själv är dedikerad till din träning och hobby. Låt oss kalla denna partner som inte springer för ”Livsnjutaren”. Denna andra del om löpning i ett förhållande kommer att utgå från partnern som springer. Låt oss kalla denna för ”Löparen”. Så här har ni del 2 – att leva med en Livsnjutare.

 

Vem är livsnjutaren?

För att förstå Livsnjutaren som begrepp behöver vi reda ut några saker om denna. För det första, hen springer inte. Alls. Jag menar det – ALDRIG. Jo det var den där gången Livsnjutaren fick åldersnoja och stack ut i sina sex år gamla gympadojor (Jag vet, jag VET – ett par dojor ska aldrig få bli SEX ÅR utan att ha slitits ut! Sjukt!) och kom tillbaka igen efter 12 minuter med rödmosigt ansikte och ett flås som om hen precis sprungit ett maraaton. Men förutom den gången så.. Eller ja, det var en annan gång också när hen varit ute på krogen med kompisarna och kissade i en buske för att hen var ”tvungen” och polisen såg det på avstånd. Då sprangs det. Snabbt. Men i övrigt, ingen löpning alls.

Livsnjutaren förstår inte Löparens fascination och grundläggande behov av att springa. Varför utsätta kroppen för något som den inte är gjord för ?Yes du hörde rätt, livsnjutaren tror att människans evolution började i en soffa. Men Livsnjutaren uppskattar trots allt stundtals detta sjuka fenomen som Löparen anammat. Framförallt när det förhandlas om sovmorgon för Livsnjutaren mot en runda för Löparen senare på dagen. Då är löpning något väldigt, väldigt bra. En annan sak som Livsnjutaren uppskattar är när Löparen har varit ute och kommer hem. Då är det dags för ”The reward”. Livsnjutaren älskar The reward, gärna i form av ett glas vin och en påse lösgodis. Löparen har ju trots allt sprungit långpass, då har hen sprungit för bägge två kan man väl påstå?

The reward, någon Livsnjutaren uppskattar
The reward, någon Livsnjutaren uppskattar

När löparen ska ut på sin runda

Här är det alltid en tunn balansgång. Vissa dagar är löppassen planerade och dessa rundor brukar inte vara några problem. En kvällsrunda med lurarna i längs stranden, en inplanerad träning med löpargruppen eller ett långpass som står uppskrivet i familjekalendern sedan länge. Det köper Livsnjutaren. Men de ”spontana” löppassen? Det är något helt annat, inte helt olikt en katt- och råttalek. Det får framförallt under inga omständigheter störa Livsnjutarens egentid. Då är veckan körd. Efter flera års träning har Löparen blivit en knivskarp förhandlare och jobbar mycket med byteshandel med Livsnjutaren. Löparen lurar på hur hen ska komma ut på pass fram till sista minuten. Sen inser Löparen… YES. Idag släpps ett nytt Game of Thrones avsnitt. ”Du jag tänkte kanske smita ut en stund senare med träningsgruppen. Men jag är hemma till läggning av barnen så kan jag fixa läggningen medan du gottar ner dig i soffan. För det har väl kommit ett nytt Game of Thrones idag? Jag kan ta disken senare”. Lyckan är total. Hen börjar nynna melodin till Game of Thrones. Du slänger in trumfkortet. ”Jag kan plocka upp lite Ben & Jerrys glass på vägen hem från passet också”. Mission accomplished.

 

När löparen har tävlat

Det är alltid ett antiklimax när Löparen har tävlat. Efter ett storartat lopp med en närmast bragdinsats som borde bli nominerad till ”Årets prestation” på alla världens galor så kommer sms:et. ”När är du hemma?”. När. Är. Du. Hemma…. Kanske ett ”Hur gick det på loppet???” hade varit på sin plats? Löparen är i detta läget i en lurig sits. Hen vill jogga ner någon kilometer innan det är dags att åka hem. Hen räknar lite snabbt på hur lång tid det tar att köra hem och lägger på tio minuter. ”Hemma om ca 40 min.”. Löparen avvaktar lite… Satan. Löparen klarar inte av det, vill berätta om sitt lopp. Lägger till ”Loppet gick jättebra!”. Nu väntar Löparen på svar. Kom igen nu… Svaret kommer – ”Vad bra! Vi behöver handla när du kommer hem”. Va?? FRÅGA MIG OM TIDEN! JAG SATTE PERS! Löparen blir på dåligt humör, skippar nerjoggen och sätter sig i bilen. Skitsamma.

Löparen kommer hem. Livsnjutaren dricker kaffe i soffan. Barnen springer runt och skriker medan de slänger kuddar på varandra. Livsnjutaren tittar upp. ”Om du tar en snabb dusch så kan jag sticka iväg och handla sen”. Löparen nickar. Tar av sig skorna. Tar av sig jackan. Går sakta bort mot toaletten. Men det gnager… Fråga. Om. Tiden. Plötsligt händer det. ”Förresten loppet gick bra förstod jag, vad sprang du på?” frågar Livsnjutaren. Löparen skiner upp. Hen berättar exalterat om tiden och loppet (ingående från uppvärmningen och framåt såklart). Livsnjutaren nickar och ler. Men Löparen märker det snabbt. Hen har zonat ut. Livsnjutaren tänker på något annat. Löparen inser att hen hade kunnat säga världsrekordet på 10 kilometer och Livsnjutaren hade fortfarande nickat och lett. Löparen accepterar förlust, rundar av storyn och går upp för trappan mot en snabb dusch. Fail.

Det hade kunnat stå vad som helst på klockan, Livsnjutaren förstår ändå inte
Det hade kunnat stå vad som helst på klockan, Livsnjutaren förstår ändå inte

När Livsnjutaren ska på semester med Löparen

Det är en utmaning att planera semestern med livsnjutaren. Det är så klart alltid trevligt att åka till ett ställe med sol och bad, framförallt för barnens skull. Men man måste tänka på det praktiska. Semestern är ju till för att koppla av, att njuta! Det är väldigt svårt att njuta på sitt lunchpass när det är  32 grader i skuggan. Och det här med att springa på stranden ser ju fint ut på bild men rent praktiskt brukar det resultera i blöta skor och sand i strumporna som ger blåsor. Nej inte särskilt praktiskt. Varför inte istället uppleva lite kultur i en större stad med lite ”puls”? Till exempel Hamburg i April eller Frankfurt i oktober? Då kan man ju dessutom slå två flugor i en smäll och passa på att tima med maratonloppet i stan. Vilken grej! Så kan familjen heja på när Löparen springer och kanske även langa lite vatten och gel längs med banan! Förslaget mottages svalt. Livsnjutaren ser inte det fina i idén. Hen ser en bild av att köra runt vagnen med ett skrikande barn i och det andra uttråkade barnet på ståbrädan. I en gråmulen och regnig tysk industristad (Löparen försökte ändå påpeka att det statistiskt sett inte regnar särskilt ofta under maratonloppet, det har hen kollat upp). Nåväl, Livsnjutaren behöver nog bara lite tid att smälta det briljanta förslaget.

Men då börjar Löparen fundera. Och fundera. Kanske blir det dumt. Livsnjutaren verkade inte så peppad. Och det är klart, det är ju på ett sätt roligare att åka med de andra löparna. Familjen blir ju lite ”i vägen” för fokuset på loppet. Rutinerna kommer rubbas och helt klart tråkigt om ett halvårs träning går i stöpet för att Löparen inte fick sova ordentligt dagen innan loppet eller för att barnen rubbade den mentala uppladdningen morgonen för loppet. Lika bra att åka iväg på egen hand med de aandra löparna. Så slipper familjen känna sig i vägen. Det blir kanon! Det märkliga är att när Löparen berättar för Livsnjutaren om denna idé så kommer en ny suck. Kan hen aldrig vara nöjd?

 

När livsnjutaren ska börja träna

”Jag kanske skulle följt med dig ut på en runda någon gång”. Löparen tittar på Livsnjutaren. Löparen ursäktar sig och springer ut genom dörren och bort till bilen. Löparen ska på ett ärende. En timme senare kommer hen hem med en stor påse från Löplabbet. Löparen har handlat ett ”Löpning för nybörjare kit”. I påsen ligger ett par sprillans nya dojor (väldämpade, neutrala), ett vätskebälte (om hen blir trött), ett par splitshorts och ett par vanliga shorts (vet ju inte vilken modell hen gillar bäst), en långärmad tröja, en vindjacka, ett tävlingslinne och några bars i olika smaker (visste inte vilken smak hen föredrar). Löparen passade även på att under shoppingrundan anmäla Livsnjutaren till sin löpargrupp och ett 10 kilometerslopp i vår. Helt perfekt som motivation! Tänk så kul de kommer ha tillsammans. Löparen avvaktade dock med att köpa GPS-klocka, detta kan de ju gå och testa tillsammans så kan Löparen ”sköta snacket” med säljaren eftersom hen har koll på vad Livsnjutaren behöver i uppstarten. Löparen har även hunnit tänka ut början på ett träningsschema och lagt ut en bild på instagram Livsnjutarens nya träningskitt med texten ”Nu ska vi börja springa tillsammans, så taggad!! Woopwoop!” följt av: #löpning #älskalöpning #älsklingenharfunnitljuset #äntligenträningmedkärleken #honsaJA #löpningärbäst #sub50 #jagcoachar #honspringer #bästadagenimittliv. Löparen tittar på livsnjutaren. ”Ska vi ringa mina föräldrar och se om de kan passa barnen så drar vi ut på din debutrunda direkt!”.

Livsnjutaren är tom i blicken. Löparen väntar. Livsnjutaren ser besvärad ut. ”Alltså du fattar att jag bara skojade va? Men så snällt att du fixat detta. Jag kan säkert använda något av det på gymmet!”. Gymmet. Löparens axlar sjunker ner. Klart man behöver väl ett par state-of-the-art maradojor för att lyfta vikter också. Löparen går in på toa och gråter i hörnet en stund. Sen viskaar hen sitt mantra ”Jag är stark”.

Att springa tillsammans. Nope, not gonna happen. Foto: Lisa Wikstrand
Att springa tillsammans. Nope, not gonna happen. Foto: Lisa Wikstrand

Att leva med Livsnjutaren

Det finns många fördelar med att inte dela intresse med livsnjutaren. Väldigt många. Framförallt så har man bägge ”sin egen grej”. Men såklart är det tråkigt också. Förståelsen för livsstilen som löpare är liten. Nedan summeras kommentarer Löparen kan få av Livsnjutaren som visar att de lever på olika planeter.

  • ”Ska du ut och springa igen? Du sprang ju igår”. Eh ja, det kallas kontinuitet.
  • ”Varför har du så många skor?” Frågan behöver inte besvaras. LÖPARE VET VARFÖR.
  • ”Behöver du verkligen värma upp innan loppet? Du ska ju springa 10 kilometer, kan du inte ta det lite lugnare de första kilometerna och ta det som uppvärmning?”. Nej jag kan inte ”värma upp” de första kilometerna. Det är EN TÄVLING.
  • ”Jag är så besviken att du glömde vår årsdag”. Ja det är jag också. Men on the bright side – jag kommer ihåg alla kilometertider på mitt senaste milslopp!
  • ”Alltså ditt instagramflöde handlar typ 95% om löpning”. 95%? Då har jag misslyckats. Jag siktade på 100%
  • ”Kan vi byta till barnkanalen så att barnen kan få titta en stund när du tar disken?”. Absolut, det är ju bara de sista 2 kilometerna på New York Marathon. Jag får en ny chans att se det nästa år.

Suck. Jag tro aldrig att Livsnjutaren riktigt kommer förstå det här med löpning. Men jag älskar hen ändå. Men kanske… KANSKE om jag köpen en GPS-klocka till hen. Då kanske hen blir biten? Annars kan jag ha den som extraklocka. Ja jag gör nog det, just in case.

/Hen som springer

28 thoughts on “Att leva med en Livsnjutare

  1. Frankfurt i oktober har bara en fluga och det är maran. För övrigt en rätt tradig stad. Men att få igenom New York i november nästa år borde väl inte vara några problem för alla parter i familjen.

  2. Längtar redan efter nästa inlägg. Underhållning på riktigt :). Tack för en bra start på en strålande dag som definitivt innefattar en lunchjogg i solen!

  3. Haha, så bra! Opassande att skratta högt framför skärmen när jag läste och nickade väldigt igenkännande åt det där med efter lopp, väntan på att sin partner ska fråga om tiden, hur jag kommer hem och vill berätta ALLT men när samtalet istället snabbt styrs in på städning/disk/matlagning/handling etc och jag INTE ALLS är där mentalt, så träffande!!!! 🙂

  4. Har aldrig skrattat så mkt över nån av dina betraktelser som denna, en höjdpunkt! Kram från livsnjutarens mamma. PS När kommer Boken?

  5. Har följt dig ett tag på Instagram och nu börjat läsa din blogg och jag kan bara säga – TACK! Tack för att du har fått mig att börja springa (min sambo har försökt i 8 år utan resultat?). Det är inte så att jag tokälskar det än, men jag har börjat se tjusningen i det och tycker det är roligt. Och tack för dagens skratt, har mer eller mindre gapskrattat mig igenom hela inlägget! Har själv 2 småbarn och lever med en fotbollstokig sambo så känner igen mig i mkt, speciellt då livsnjutarens perspektiv ? Men snart kanske det är ombytta roller här hemma 😉 Du är en riktigt inspiration och jag ser fram emot boken! Fortsätt med det du gör, för du gör det så himla bra. Åter igen, TACK! Mvh / Emmy

    1. Men åhh vad glad jag blir av att läsa detta! Så himla kul och jag håller med dig gällande ”tröskeln”. Första steget är att komma ut, andra steget att få det till en rutin och sen.. plötsligt händer det. Tack för detta, vilken boost!

  6. Fantastiskt, jag känner igen mig i allt i både detta och det tidigare inlägget.

    För en tid sedan var barnen hemma sjuka och min livsnjutare bad mig åka och köpa Alvedon. Jag åkte till köpcentret, blev distraherad och kom hem utan Alvedon men med nya trailskor. Fick genast bakläxa och åkte en andra gång med bättre resultat…

  7. Ooorkade inte läsa hela. Är det menat sarkastiskt eller är det en så negativ bild man har av partnern..”Livsnjutaren”?

    1. Det är givetvis ett kåseri med överdrifter, menar att underhålla genom att belysa de extremer som ”löpare” och ”icke-löpare” i en relation uppvisar. Jag intresseras av faktumet att du inte orkade läsa hela men tog dig tiden att skriva en kommentar :-)!

  8. Haha, jag har levt med en löpare i närmare 30 år och gått från livsnjutare till löpare själv. Roligare så. Ffa roligare när det är resor på gång.
    Vad sägs om Rotterdam till våren?

    1. Vad kul! Ja det hade varit trevligt men har bokat upp mig till Hamburg! Sprang förra året och tyckte det var kanon. Men efter det blir det nog något nytt året efter

  9. Det var länge sedan jag låg ensam i soffan och gapskrattade en tisdagskväll.
    Tack för ett fantastiskt roligt kåseri!

    Jag har bara sprungit i två år, men har givetvis köpt lite träningskläder till Livsnjutaren i min närhet och givetvis funderat på en gps-klocka med pulsmätning i handleden så hon/han slipper krångla med pulsband.

    1. Tusen tack! Ja visst finns det delar man känner igen sig i även om det är två extremer som beskrivs. Kul att du gillar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *