1036 dagar av eufori

1 december 2016. 1036 dagar sedan jag gjorde det första passet som förändrade mitt liv. Den 30 januari 2014 klev jag in i inomhushallen bakom Helsingborg Arena 09:15 en lördagmorgon. The rest is history. Så fort jag snörat på mig skorna, värmt upp och hörde Pelle räkna ner tills att intervallerna skulle börja visste jag att jag hittat min grej. Det har varit 1036 dagar av höga berg och djupa dalar, explosioner och raketer, bakslag och smärta. Löpningen ger dig dubbelt upp när du är i form men tar tiofalt tillbaka när du är ur den. I måndags var första vinterpasset i hallen och tillbaka för att jaga den där känslan igen. Den där kicken som bara löpning kan ge. Jag fick något helt annat på köpet. Träningsvärk i hela (ja hela) kroppen. Och lite yrsel. Kanske lite blodsmak på näst sista intervallen också. Men. Jag fick också kicken. Allt var värt det.

På upploppet på min debut på 3000m och pers 9:51. Jag noterar att jag hade en helt annan kropp då, mer muskler och mer explosivitet. Fotot taget av min syster Sandra Williamsson
På upploppet på min debut på 3000m 2014 och pers 9:51. Jag noterar att jag hade en helt annan kropp då, mer muskler och mer explosivitet. Fotot taget av min syster Sandra Williamsson
Bild från första inomhuspasset i måndag. 2 set med 5 x 20sek. Löjligt jobbigt som gav träningsvärk i tre dagar efter passet.
Bild från första inomhuspasset i måndag. 2 set med 5 x 20sek. Löjligt jobbigt som gav träningsvärk i tre dagar efter passet.

1036 dagar. Mycket har hänt på den tiden, både privat och i löpningen. Jag har gått från anställd till egenföretagare, från en son till två söner och däremellan både utbrändhet och eufori. Och så klart från Facebook till Instagram och nu till blogg (och framåt kanske till bok?). Det har varit en sjuhelsikes resa och jag är tacksam att jag fortfarande känner mig driven att fortsätta resan. Med start efter nyår kommer kontinuerliga inlägg om maratonträning, igen. Först med Hamburg Marathon i sikte och hårdträningen mot en tid under 2:50. Andra halvan om drömmen om New York och att uppskatta resan som tagit en dit. För jäklar vilken resa det varit. Självfallet har resan handlat mycket om utveckling men även lika mycket om en mental resa i att ta reda på ”varför springer jag?”. Och när man knäckt den gåtan, då vänder du upp och ner på din träning.

Intervjuad i maratonpodden i veckan om att springa med löpvagn när det är snö och halka ute. Avsnittet släpps den 8 december!
Intervjuad i maratonpodden i veckan om att springa med löpvagn när det är snö och halka ute. Avsnittet släpps den 8 december!
Att springa i mål på ett maraton igen. Nu börjar jag längta!
Att springa i mål på ett maraton igen. Nu börjar jag längta!

I stunder av tvivel, uppehåll i träning, skador och sjukdomar ställer vi löpare oss ofta frågan – Vad är det som driver oss? Vad är det som gör att vi ger oss ut igen? Det är ingen lätt fråga att besvara. Under mina 1036 dagar som löpare har jag länge funderat. För att jag ska bli en bättre löpare och människa har jag försökt rota i mig själv för att ta reda på mitt syfte med löpningen. Jag konstaterar att jag drivs av en hunger. Det som brinner i mitt bröst på sista intervallen. Strävan att bli bättre, utmana min kropp och sinne och utforska hur bra jag kan bli med mina givna förutsättningar. Jag längtar efter explosioner, raketer och känslor som bryter igenom. Som målgången på Linköping halvmarathon i år. Men konsten att komma dit kräver att man kan hantera bakslagen och även mycket av ”tristesssen” däremellan. Och framförallt att inte se det som ”tristess” eller ”tvångspass” utan istället se The big picture, vad ger detta mig – in the long run. Man måste se löpningen som något långsiktigt, något som man ska hålla på med hela livet. Att se sig själv som löpare och att ”våga” se det som en del av sin vardag (även om man inte springer varje dag utan någon gång i veckan eller i månaden) är en viss tröskel att komma över. Att inte bara se det som att man tränar inför ett lopp eller att man kör ”ett träningsrace efter julmaten”. Nope, detta ska jag göra resten av livet om kroppen vill och kan. Så fort man kommit till den insikten lovar jag att man har lättare att få en balans och harmoni i sin träning och inte hetsar för att klämma in varje pass och tvingar sig själv till ett schema. Jag känner för första gången någonsin att jag ”accepterat” mig själv som löpare och slutat sätta abnorma kortsiktiga krav på mig själv.

Att acceptera sig själv som löpare. Kan exempelvis innebära att "pappagruppen" är de småbarnspapporna man springer med på tisdagkvällar efter barnen somnat. Här på väg ut med denna.
Att acceptera sig själv som löpare. Kan exempelvis innebära att ”pappagruppen” är de småbarnspapporna man springer med på tisdagkvällar efter barnen somnat. Här på väg ut med denna.

Under dessa 1036 dagar har jag upplevt mycket. Jag har sprungit brödrostelopp, morgonjogg på franska rivieran, långpass i snöblandat regn och 14 sekundmeter vind, maraton längs gatorna i Köpenhamn, med vänner på kvällsrundor och snabba intervaller längs strandpromenaden på lunchen. Jag har lärt mig att uppskatta alla passen mellan explosionerna och raketerna. Jag har lärt mig att för varje dal finns en topp och för varje skitintervall en vacker morgonjogg. Och med detta som avstamp har jag bestämt mig för att testa ett något nytt upplägg under vintern 2016 mot säsongen 2017. Jag ska öka mängden något men med alternativ träning, lägga in lätt styrka, få upp farten och våga vila. Låter snurrigt? Det är det inte. Nedan ser ni hur jag har planerat för 2017 och mina mål. Nästa år ska jag se till att ha mitt bästa löparår någonsin!

En av mina favoritbilder någonsin tagen av Micke Andersson under ett Runners Club pass. Livet!
En av mina favoritbilder någonsin tagen av Micke Andersson under ett Runners Club pass. Livet!

/Han som planerar

PS. Ni har väl inte missat att mitt förra inlägg gav inspiration till Ewerlöf och Månströms nya poddavsnitt? WOW!

 

Uppbyggnad passen vecka för vecka

December – Januari är varje vecka tänkt att vara uppbyggd av:

  • Ett fartpass med korta intervaller i hallen
  • Ett fartpass med längre intervaller utomhus
  • Ett längre distanspass eller ”kortare” långpass (för mig mellan 90-120 min)
  • Två-tre distanspass ca 60 min (puls runt 130-135 slag per minut, tempo brukar då landa på mellan 4:30 – 4:50/km)
  • Två kompletterande återhämtningspass á 30 min antingen som en kvällsjogg eller på en crosstrainer i källaren.

I februari och mars kommer jag springa längre långpass och byta ut de korta intervallerna mot längre intervaller och trösklar. Exempelvis springer jag 4 x 1500m istället för 8 x 300m.

I april handlar det första veckan om några sista nyckelpass och formtest för att se hur jag ligger till och sen i slutet av April är det dags för Hamburg Marathon!

Inne i hallen trivs jag ruskigt bra. Inget syre, en snäv bana och en jäkla massa fart. Tack Erik för bilden!
Inne i hallen trivs jag ruskigt bra. Inget syre, en snäv bana och en jäkla massa fart. Tack Erik för bilden!

Formtest och pass längs vägen

Jag kommer varje månad att ha ett eller två pass som ett ”formtest” för att se hur jag ligger till i fart och uthållighet. Exempel på dessa är:

  • 3-4k milströskel
    • Jag springer 4k i lugn fart för att sedan växla upp (utan vila eller stopp) och köra fart i milstempo i 3-4k för att sedan direkt växla ner till lugn jogg igen. Målsättningen är att inte vara helt slut eller få mjölksyra på tröskeln. Tempot jag klarar hålla på den tröskeln brukar ganska väl reflektera ungefär vad jag kan hålla på en tävlingsmil. Ex. för min del blir det 4k i runt 4:45-5:00/km, följt av 3-4k i ca 3:35/km följt av 4k i 4:45-5:00/km igen.
  • 5k snabbdistans
    • En snabb men kontrollerad ”femma”. Först några kilometers uppvärmning följt av några minuters vila för att sen springa 5 snabba kilometer. Efter detta stannar jag, pustar ut och joggar ner några kilometer. Ca 12k totalt och ett fint fartpass! Målsättningen här är att bli trött på femman men hellre springa den i en progressiv (ökande) fart än att du tappar på slutet. Jag brukar vanligtvis sikta på att springa den i så jämt (och högt) tempo som möjligt.
  • 10.000m test
    • Ett brutalt pass som jag kom i kontakt med genom min klubb IS Göta. Jag har bara gjort passet tre gånger men längtar efter att få känna smärtan och euforin av detta passet igen. Passet görs på 10.000m uppdelat i 8 intervaller med en minuts ståvila mellan varje. 2000+2000+1500+1500+1000+1000+500+500. Intervallerna blir kortare varannan gång men är tuffa i sin natur i att det blir hela 10km du kör i intervallform. Slutresultatet (när du räknat bort vilan) ska ge dig en indikation på vad du ligger på milen. Jag tror personligen att du ska lägga på ca 30-45 sekunder på ditt test för att få en rättvis siffra på vad du sedan gör på ett lopp men det fungerar inte för alla. 2014 gjorde jag testet första gången och hakade, med stor hybris, på de som siktade på sub 35 på milen. Jag var trött efter 4000m, ruskigt trött efter 7000, hade tunnelseende vid 9500 och firade efter 10000m mitt bästa träningspass någonsin. Jag gjorde testet på 34:56 och sprang några veckor senare loppet på samma bana på 35:32!
  • Supertusingar
    • Ett grymt pass för att få upp farten men samtidigt jobba med uthållighet. Du springer mellan 4-6st ”1000m-intervaller” som i sin tur är uppdelade i kortare intervaller. Så varje ”supertusing” är uppdelad som: 400m följt av 30 sek ståvila, sen 300m följt av 30 sek ståvila, sen 200m följt av 30s ståvila, sen 100m följt av ca 2 min vila. Sen kör du igång en ny ”supertusing”. Jag har hört riktmärken om att du ska ligga ca 30 s snabbare per ”supertusing” än vad du har för tävlingstempo på milen. Det stämmer väl hyggligt, kanske springer du lite snabbare på supertusingen. Ex. brukar jag ligga på ca 2:55 – 3:00 på mina supertusingar (den totala tiden på din supertusing sen tar du bort tiden du vilat som är 90 sek så får du tiden på din supertusing) medan jag ligger runt 3:30 – 3:40 i mitt milstempo. Ett jätteroligt pass med mycket fart!
Mål i all ära. Men glöm inte det viktigaste av allt - ha kul. Även när det blåser 14 sekundmeter i nyllet
Mål i all ära. Men glöm inte det viktigaste av allt – ha kul. Även när det blåser 14 sekundmeter i nyllet

Mål för 2017

3.000 – 9:45

5.000 – 16:59

10k – 34:58

21,1k – 1:18

42,2 – 2:49

One thought on “1036 dagar av eufori

  1. Tjena Simon,

    Jag börjar som jag brukar, (tölig Värmlänning … ?), man blir både glad och riktigt inspirerad av att läsa dina blogg inlägg.

    Kul att läsa om ditt upplägg under uppbyggnaden, tack vare att du hittar lite nya steg, som behövs för att utvecklas, är jag övertygad om att du kommer få en ”raket säsong” 2017.

    Jag har samma planer även jag, som 48 åring behöver man träna smartare, allt för att utvecklas och framför allt hålla sig skadefri. Och utvecklas både vill och ska jag, mitt 2017 ska bli ett snabbt år är tanken.

    Må gott
    Micke

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *